17.12.07

En hyllning till mamma


Hon kom alltid på en med massa dumheter, och det var inte bara en gång som man fick höra att hon hade ögon i nacken. Lika många gånger skrattade man åt det och tänkte för sig själv att det är väl ingen som kan ha ögon i nacken. Men så fort man gjorde något dumt var hon där innan man viste ordet av.
Visst var hon jobbig, och det var många gånger man tyckte hon var riktigt dryg, när hon tjatade och gnatade på allt man inte fick göra och man skulle göra som man aldrig hade lust med. Hur många gånger tyckte man hon var jätte pinsam, och så alla de gånger man jämnförde henne med alla andra och tyckte att alla andras mammor var mycket snällare och att de fick mycket mer och att de fick vara ute mycket längre och göra mycket mer än en annan.
Men tänk vad hon har fått stå ut genom alla är, skrubbsår, slaksmål, och odrägliga tonåringar som bråkar och tror att de är odödliga.
Trotts allt detta har on alltid stöttat och ställt upp när det gäller, och hon har alltid älskat en som mest när man förkännar det som minst, för hon vet att det är då man behöver det som bäst. och för att kunna göra detta har hon inte bara behövt stå ut med olydga ungar och bråkiga tonåringar hon har även behövt radera en del av sig själv. Hon har alltid varit tvungen att sätta sig själv i andra rummet.
Vi får inte glömma alla de där fantastiska dagarna och stunderna till sammans, som då man åkte in till stan för en heldag på stan, traditionerna med julstöket som pepparkaksbak kalenderöppning efterfrukost och väntandet på tomten. Eller alla fantastiska sagor som hon bara kunde få fram ur jackficka utan vidare.
Så jag vill först och främst hylla min mamma för att hon har format mig till den människa jag är idag, och att hon inte har gett upp under alla år av olydnad och tonårstråtts. sedan vill jag skänka en tanke till alla mammor där ute som kämpar med och för sina barn. Jag kan lova att en dag kommer de att förstå och tacka er för allt det ni har gjort, även om de idag tycker att du är allment irriterande och jobbig. Ge inte upp de behöver er trygga famn och era sagor, även om de inte tror det själv.
Så nu brister jag ut i en våg och tackar min mamma och sänder en tanke till alla andra mammor där ute.
Du är bäst mamma älskar dig!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Tack stumpan !!
Jag blev ju riktigt rörd av dina fina ord o många minnen som dök upp !

Kram mamma

svart ros sa...

tack själv!!!
vi får väl prata mer minnen på julafton när vi kommer ner och firar jul.
önskar att du kunde skriva ner några av de historier som du hittade på åt oss om du kommer ihåg den.
vore roligt att ha i framtiden.