Vi kommer aldrig låta oskulden dö!!

Vi mins väl alla den där första gången, när vi satt där på sängkanten och inte riktigt viste hur vi skulle göra eller bete oss. Hälst av allt hade vi nog alla till mans velat gå genom jordens yta för gått.
Till skillnad från förr kan vi idag själva bestämma när vi vill bli sexuellt aktiva, vi behöver i alla fall inte vänta på äktenskapet längre. Den tilltänkte måste ju testas innan man kan bestämma sig.
Men det finns något i denna idyl som vi vägrar att låta dö, av någon anledning så håller vi krampaktit kvar i traditioner med oskulden. Dock har de idag förändras, det är inte själva oskulden som är det man ska hålla på längre. Nej det är första gången som är det viktigaste nu, det har utväklas till en ritual mer en något som vi gör naturligt och kommer att göra flera gånger om.
Det är som om oskulden skulle sätta en förtollning på oss och att vi av den skulle bli allment dumma och inte resonera klart när det handlar om sex och partners. Nämner man det för sin partner och då framför allt killar, blir de osäkra och bakar några meter. Säger till sig själva att det inte är bra om vi fortsätter, jag kommer bara att svika henne och hon kommer att bli sårad.
Till och med skolan predikar om detta. Hur ofta fick man inte höra att första gången skulle vara med någon man tyckte om, och det blev alltid en romantisk beskrivning av första gången där det var levande ljus runt sängen och rosenblad på kudden.
Hur många av oss mins det så?
Men är vi inte samma människor efter vi blivit av med oskulden? Visst resonerar vi på samma sätt, i alla fall gör jag det. skulle man träffa en kille en kväll på krogen och det hände sig så att han följde med hem och det hände något mellan oss så är väl det okej. Skulle det inte bli något mer så är man en erfarenhet rikare.
Varför håller vi kvar vid detta?
Är vi så rädda för att våra tonåringar ska göra bort sig och bli föräldrar förtidigt?
Eller är det bara så att vi vägrar att släppa tron på att det finnaste som en kvinna kan ha är sin oskuld?
Jag säger bara så här, vi lever på 2000-talet, sluta lev efter 1800-tals normer. Det går inte att stoppa, en vaker dag är det dags för dina barn med. Och det ända du kan göra åt det är att tala om för dem att det är de som måste välja när och hur. Sluta tala om för dem att det är så speciellt och att det ska vara med den rätte och att det kommer vara någon romantisk idyl över det. Det bara skrämmer och gör saken värre, jag tror det är därför allt går så fel med många ungdomar när det gäller detta. Vad tror och tycker du?