Feminism

Jag satt och tittade på kvällsöppet på fyran igår, och till min förtjusning så handlade det om feminism, trodde jag ja.
Visst handlade det om feminism, men jag trodde att vi kommit längre än att vi var rädda för varandra. lever vi fortfarande kvar i 1800-talets kyrkomoral där kvinnan är är farlig och hälst ska springa mellan spisen där makaronerna blir överkokta och sjukhussängen där hon sprutar ut ungar. Eller är det så att vi har missat vad det är vi gentligen skämpar för och gått över till att kasta skit på varandra och hoppa på varandra med personpåhopp? Man kan ju bli mörkrädd för mindre eller?
Diskutionen handlade om feminismen hade gått för långt eller om vi inte kunde komma längre, jag kunde hålla med dem som påstod att vi har långt kvar att gå även om vi är ett av de ledande länder i denna fråga. Enligt mig har vi kört fast i någon form av politisk smutskastnings middag på slottet.
Enligt en av talarna som förövrigt var författare och hade skrivit en bok om alla stackars förtryckata män, som var rädda för att uttrycka sig om vad de egentligen tyckte om kvinnoväldet, och det existerar?
Hans argument för detta var att kvinnan ofta fick behålla barnen i en vårdnastvist, även om det var så att mannen kunde ta fram otaliga saker om kvinnan som skulle kunna skada barnet, men kom kvinnan med en anklagelse vare sig det var en falsk eller inte att han hade sexuelltantastat barnen så fick hon dem. Ja och vad beror det på då?
Jo det ska jag tala om, det beror på att vi lever i ett manssamhälle där man fortfarande anser att kvinnan är den som bäst tar hand om barnen och mannen ska tjäne pengar. Dock kanske det inte alltid ser ut så i folkmun, men det beror förmodligen många gånger på att vi ska vara så politiskt korekta.
Jag säger nu inte att det är så att detta är mannens fel, vilket vi feminister otaliga gånger blev anklagade för att både tycka och uttrycka. nej självklart har även vi kvinnor en del i det hela, därför att vi accepterar att det är så helt enkelt. Varför då kan man ju undra!
Jo därför (i alla fall enligt mig) att vi får lära oss att en tjej ska vara tyst och snäll och sitta på sin stol och vänta på sin tur, leka med sin dockvagn och sina my littel ponys. Medan en kille ska springa runt och busa, föra oväsen och sloss. Skricka ut svaren i skolan innan någon annan hinner räcka upp handen. Barn föds inte som kön, barn föds som toma blad det är vi som föräldrar som formar dem.
Det allra sjukaste med detta är inte att vi själva inte inser vad vi har för del i det vare sig vi är kvinna eller man. Nej det sjukaste är att vi lär våra barn att man inte får sloss och inte kasta skit på andra eller vara elaka mot varandra. Vi själva hoppar på varandra och kallar varandra för både de ena och det andra. frågan är om vi överhuvudtaget behöver lära barnen det, det kanske är dom som bör lära oss ett och annat?!